Chapter 3 - A Strange Story - Part A, B, C, D

Part A / Del A

Federation complexity is difficult to explain the human language, but also the institution's history is an interesting story, and I would try to retell the most important parts of this.

Federationens komplexitet är svår att med det mänskliga språket förklara, men även institutets historia är en intressant berättelse och jag vill försöka återberätta de väsentligaste delarna ur denna.

The location was perfect. The view was expansive, no other buildings on several mile. There was even a crystal clear pond to swim in. I first saw it from the top of the mountain by its side. Indeed, the water was freezing cold, but certainly refreshing when you've been out in the woods a few days. The pond was fairly small in surface area, but exceptionally deep. The crystal clear water made ​​it possible to see far into the depths of the rocks. Somehow it does not fit in with the environment.

Platsen var perfekt. Utsikten var milsvid, inga andra byggnader på flera mil. Det fanns till och med en kristallklar tjärn att bada i. Jag såg den första gången från toppen av berget vid dess sida. Förvisso var vattnet iskallt, men onekligen uppfriskande när man varit ute i skogen några dagar. Tjärnen var ganska liten till sin yta, men ovanligt djup. Det kristallklara vattnet gjorde att man kunde se långt ner i djupet mellan klippblocken. På något sätt passade den inte in i miljön.

As there were no roads, it took me several years to get to where the timber and build it, but finally it was completed, a small log cabin in thick Finnish core timber, fragrant of boiled pine tar. It was not more one fifteen-square-foot addition to a porch along one long side with excess roof. A perfect place to sit in one of the old rocking chairs and drinking tea and whiskey and enjoy the natural impression.

Då det inte fanns några vägar tog det mig flera år att få dit timret och bygga den, men till slut stod den klar, en mindre stockstuga av tjockt finskt kärntimmer, väldoftande av kokt trätjära. Den var inte mer en femton kvadratmeter stor förutom en veranda utefter ena långsidan med överskjutande tak. En perfekt plats att sitta på i en av de gamla gungstolarna och dricka te och whisky och njuta av naturens intryck.

Many hours were spent on this, protected from the weather in one of Europe's last wildernesses. It was a way for me to drag myself away the world's folly, an anticipation of society's ultimate turning point. The feeling of isolation and freedom was certainly apparent, but it was enough, and what was really the option in a society where someone could control not only what you did, but also one's thoughts and feelings in order to protect and facilitate Forces intentions?

Många timmar tillbringades på denna, i skydd för väder och vind i en av Europas sista ödemarker. Det var ett sätt för mig att dra mig undan världens dårskap, en väntan på samhällets slutliga vändpunkt. Känslan av isolering och frihet var förvisso skenbar, men den var tillräckligt, och vad var egentligen alternativet i ett samhälle där någon kunde kontrollera, inte bara vad man gjorde, utan även ens tankar och känslor för att skydda och underlätta maktens intentioner?

It was one of the usual evenings. The sun was going down over the treetops on the horizon at the same time the house had to withstand intense downpours. An effective combination that was reinforced by an intense rainbow above me.

Det var en av de vanliga kvällarna. Solen var på väg ner ovanför trädtopparna vid horisonten på samma gång stugan fick stå emot ett intensivt skyfall. En effektfull kombination som förstärktes av en intensiv regnbåge framför mig.

My shoelaces had gone up and I bent down to tie it again. When I looked up again she was suddenly just there at the short end of the porch to the left of me, with one foot on the top step. The surprise was so great that I spilled hot tea on his hand and screamed in pain.

Mitt skosnöre hade gått upp och jag böjde mig ner för att knyta det igen. När jag tittade upp igen stod hon plötsligt bara där vid kortändan av verandan till vänster om mig, med ena foten kvar på det översta trappsteget. Överraskning blev så stor att jag spillde ut hett te på handen och skrek till av smärta.

"I did not mean to scare you, but the cabin was so nice so I had to see if it lived anyone here considering the bad weather. I must have gone a long way today. "

”Det var inte meningen att skrämma dig, men stugan var så fin så jag var tvungen att se om det bodde någon här med tanke på busvädret. Jag måste ha gått långt idag.”

I had not noticed when she came and it was something that did not quite correspond, but I could not think of what it was how hard I tried hard. Her chalky skin reinforced by the raven hair and green eyes. She looked to be about thirty-five. Her countenance was tight and serious but at the same time friendly.

Jag hade inte märkt när hon kom och det var något som inte riktigt stämde, men jag kunde inte komma på vad det var hur jag än ansträngde mig. Hennes kritvita hy förstärktes av det korpsvarta håret och de gröna ögonen. Hon såg ut att vara i trettiofemårsåldern. Hennes uppsyn var stram och allvarlig men på samma gång vänlig.

"Oh yes, I'm here sometimes. Please, sit down if you need some rest "I said, and pushed forward the other rocking chair to her.

”Jodå, jag håller till här ibland. Slå dig ner om du behöver vila lite” sade jag och sköt fram den andra gungstolen till henne.

She came up and introduced herself and the old rocking chair squeaked beautiful when she sat down in it.

Hon kom fram och presenterade sig och den gamla gungstolen knarrade vackert när hon satte sig i den.

"Lacerta, but you can call me Jasmine as most others do here."

”Lacerta, men du kan kalla mig Jasmine som de flesta andra gör här.”

Her hand was ice cold, which really was not that surprising considering the weather, and I poured myself a cup of tea for her out of the jug. Lacerta, where had I heard that name somewhere? It was familiar somehow.

Hennes hand var iskall, vilket egentligen inte var så märkligt med tanke på vädret, och jag hällde upp en kopp te åt henne ur kannan. Lacerta, var hade jag hört det namnet någonstans? Det var bekant på något sätt.

Now I remembered what it was that was not true. In addition to pants, she had only a shirt on in the chilly summer weather, moreover, she was completely dry. She should really be soaking wet, given how much it rained. She had certainly been able to stand in the shelter under the roof at the rear of the cottage, but why would she stood there so long and not come forward before now?

Nu kom jag på vad det var som inte stämde. Förutom byxor hade hon bara en skjorta på sig i det kyliga sensommarvädret, dessutom var hon helt torr. Hon borde egentligen vara dyblöt med tanke på hur mycket det regnade. Hon hade förvisso kunnat stå i skydd under taket på baksidan av stugan, men varför skulle hon stått där så länge och inte komma fram förrän nu?

Part B / Del B

My question was justified. "Where are you from?" And her response was as logical as strange.

Min fråga var berättigad. ”Var kommer du ifrån?” och hennes svar var lika logiskt som märkligt.

"Far away from here."

”Långt härifrån.”

"Have you walked all the way here?", I asked, and let my eyes sweep across the miles and miles of forest around the cabin. There was not a house or building, as far as one could see.

”Har du gått ända hit?” frågade jag och lät blicken svepa över den milsvida skogen runt stugan. Det fanns inte ett hus eller byggnad så långt man kunde se.

"Partially, or yes, you could say" she answered a little evasively.

”Delvis, eller ja, det kan man säga” svarade hon lite undvikande.

We talked about the nice view and the peaceful environment in general until she saw one of my books as low combined on a small table between us.

Vi pratade om den fina utsikten och den fridfulla miljön i största allmänhet tills hon såg en av mina böcker som låg hopslagen på ett litet bord mellan oss.

"What are you reading?" She asked curiously and looked at it.

”Vad läser du?” frågade hon nyfiket och tittade på den.

"It is a book of Philip Stenson. He had interesting ideas about society. "

”Det är en bok av Filip Stenson. Han hade intressanta idéer om samhället.”

"Yes, Stenson do I know" she replied as if it were a given. The thing is that most people do not know who Philip Stenson is. "His ideas will be important in the relatively near future."

”Ja, Stenson känner jag till” svarade hon som om det vore en självklarhet. Saken är den att de flesta inte vet vem Filip Stenson är. ”Hans idéer kommer att få betydelse inom en relativt snar framtid.”

"Then you know about Gustav Björklund, too?", I asked and was quite sure that she had not a clue who he was.

”Då känner du säker till Gustaf Björklund också?” frågade jag och var helt säker på att hon inte hade en aning om vem han var.

"Sure I know the Björklunds theories of Nations mergers toward larger social units."

”Visst känner jag till Björklunds teorier om nationernas sammanslagningar mot allt större samhällsenheter.”

Since very few people knew of these ancient thinkers and writers, I was naturally curious and thought before I asked further.

Då ytterst få personer kände till dessa gamla tänkare och författare blev jag naturligtvis nyfiken och funderade innan jag frågade vidare.

"What else do you know that most do not have a clue?"

”Vad mer känner du till som de flesta inte har en aning om?”

"The relationship between human history, its current situation and its future," she replied, and turned to me. Her gaze was friendly but intense.

”Sambanden mellan mänsklighetens historia, dess nuvarande situation och dess framtid” svarade hon och vände sig mot mig. Hennes blick var vänlig men intensiv.

I was a little uneasy, could not pinpoint the cause, but more and more it became clear that something was not right. She talked almost about humanity as if she herself did not belong to it.

Jag blev lite illa till mods, kunde inte sätta fingret på orsaken, men mer och mer så klarnade det att det var något som inte stämde. Hon pratade nästan om mänskligheten som om hon själv inte tillhörde den.

"It almost sounds as if you yourself do not belong to humanity," I heard myself say.

”Det låter nästan som om du själv inte tillhör mänskligheten” hörde jag mig själv säga.

"Who knows. What would you say if I did not? "

”Kan hända det. Vad skulle du säga om jag inte gjorde det?”

My uncertainty was even more pronounced, and I could feel the hair on my arms began to rise. I was very familiar with the idea of ​​alien civilizations and possible hidden interaction with humanity. As hinted she really?

Min osäkerhet blev än mer påtaglig och jag kände hur håret på armarna började resa sig. Jag var mycket väl förtrogen med tanken om främmande civilisationer och möjlig dold interaktion med mänskligheten. Vad antydde hon egentligen?

"What do you mean? It sounds to you like you do not belong to the earth and humanity. "

”Vad menar du? Det låter på dig som att du inte tillhör jorden och mänskligheten.”

She was silent for a moment and looked out over the spruce forest. "How about I say that I belong to the earth, but not humanity?"

Hon var tyst en stund och tittade ut över granskogen. ”Vad säger du om jag påstår att jag tillhör jorden men inte mänskligheten?”

I was puzzled. What she raved about? She has certainly been dehydration and have been confused, but then I remembered where I recognized the name Lacerta from. It is not possible. Certainly stood out the story as fairly credible, but still. No, there is not a possibility.

Jag var förbryllad. Vad yrade hon om? Hon har säkert fått vätskebrist och har blivit förvirrad, men sedan kom jag på var jag kände igen namnet Lacerta ifrån. Det är inte möjligt. Förvisso framstod berättelsen som relativt trovärdig, men ändå. Nej, det finns inte en möjlighet.

Part C / Del C

"It's possibly not that you have met a person named Ola, Ola K - something?", I asked, trying to pay attention to her reaction.

”Det är möjligtvis inte så att du har träffat en person som heter Ola, Ola K - någonting?” frågade jag och försökte uppmärksamma hennes reaktion.

"It is not completely true. It was my grandmother who met him. Now you probably understand who I am. Do you want me to leave or I stay? "She asked and drank some of her tea.

”Det stämmer inte helt. Det var min mormor som träffade honom. Nu förstår du säkert vem jag är. Vill du att jag ger mig av eller att jag stannar?” frågade hon och drack lite av sitt te.

Although my greatest wish was to ever meet an individual from another civilization, it had until now remained at a theoretical level, but now it was suddenly apparent. A unique opportunity.

Även om min högsta önskan var att någon gång få träffa en individ från en annan civilisation så hade det fram tills nu legat på ett teoretiskt plan, men nu var det helt plötsligt påtagligt. Ett unikt tillfälle.

"No, you stay." I said with a not entirely convincing voice.

”Nej, stanna du.” sade jag med en inte helt övertygande röst.

"Lacerta is a family name, but unlike my grandmother, I'm hybrid, half-man and half-humanoid reptile.

”Lacerta är ett familjenamn, men till skillnad från min mormor så är jag hybrid, till hälften människa och till hälften humanoid reptil.

She looks unusually human out to be reptile, I thought.

Hon ser ovanligt mänsklig ut för att vara reptil, tänkte jag.

"I have this appearance in order not to scare you here in the twilight."

”Jag har detta utseende för att inte skrämma dig här i skymningen.”

She can of course read my mind. Now is the time that I sharpen me. "What do you really do?"

Hon kan naturligtvis läsa mina tankar. Nu gäller det att jag skärper mig. ”Vad vill du egentligen?”

"In the near future, humanity will be facing a public meeting. The largest of all meetings of the modern era. The public meeting with an extraterrestrial civilization will occur in connection with your colony on Mars, but an infrastructure here on earth must be prepared first in order to provide a link to it. "

”Inom en snar framtid kommer mänskligheten att ställas inför ett offentligt möte. Det största av alla möten i modern tid. Det offentliga mötet med en utomjordisk civilisation kommer att ske i anslutning till er koloni på Mars, men en infrastruktur här på Jorden måste förberedas först för att kunna utgöra en länk till denna.”

"And where will you get in? 'I did not think for a moment about her.

”Och där kommer du in?” Jag trodde inte ett ögonblick på henne.

"Yes, they will contact you represent the Intergalactic Federation, and they already have a representative on Earth."

”Ja, de som kommer att kontakta er representerar den intergalaktiska federationen och de har redan en representant på Jorden.”

"And of course it's you?"

”Och det är naturligtvis du.”

"Yes!"

”Ja!”

I must be a victim of a joke. I had neither the inclination nor the time to be at the center of a bad gimmick.

Jag måste vara utsatt för ett skämt. Jag hade varken lust eller tid att vara i centrum för ett dåligt jippo.

"And of course you can prove that you are a hybrid?"

”Och du kan naturligtvis bevisa att du är hybrid?”

"Sure, if you want as I can, although I do not really get to see it, then this exception has already approved."

”Javisst, om du vill så kan jag det, även om jag egentligen inte får visa det, så är detta undantag redan godkänt.”

"Obviously," I heard myself say.

”Självklart” hörde jag mig själv säga.

She looked at me. Slowly her eyes change. From the iris was round to vertical taper. His face became narrower and green-beige mountain slowly began to emerge. At dusk, this was clearly a very eerie experience.

Hon tittade på mig. Långsamt började hennes ögon att förändras. Från att iris var rund till att vertikalt smalna av. Ansiktet blev smalare och grön-beiga fjäll började långsamt framträda. I skymningen var detta en minst sagt kuslig upplevelse.

"Thank you, enough so. I am convinced, "I said and felt his hands had begun to shake.

”Tack, det räcker så. Jag är övertygad!” sade jag och kände hur händerna hade börjat skaka.

Her face quickly withdrew the original shape and I finally got control of my hands.

Hennes ansikte återtog snabbt den ursprungliga formen och jag fick till slut kontroll över mina händer.

"How can you change your appearance?"

”Hur kan du förändra ditt utseende?”

"I do not really, I will change your mind. It's much easier. "

”Det gör jag egentligen inte, jag förändrar ditt psyke. Det är mycket lättare.”

I did not quite understand what she meant. "Why, contact me anyway?" 

Jag förstod inte riktigt vad hon menade. ”Varför kontaktar du mig egentligen?”

"It's not primarily to do with you, but with your newborn grandchild."

”Det har i första hand inte med dig att göra, utan med ditt nyfödda barnbarn.”

”Jennifer?”

”Jennifer?”

"Yes, she will most likely have a significant role in the future."

”Ja, hon kommer med största sannolikhet att få en betydande roll i framtiden.”

"And how do I get into this do you mean?"

”Och hur kommer jag in i detta menar du?”

"An infrastructure or platform must be built to handle your future task."

”En infrastruktur eller plattform måste byggas för att kunna hantera er framtida uppgift.”

 "Your?"

”Er?”

"Humanity, and your role in a larger context."

”Mänsklighetens, och er funktion i ett större sammanhang.”

"I still do not understand how I get into this."

”Jag förstår fortfarande inte hur jag kommer in i detta.”

"Your ideas and ambitions."

”Dina idéer och ambitioner.”

"You mean if an institution?"

”Menar du om ett institut?”

”Ja.”

Part D / Del D

"But how can you know this?"

”Men hur kan du veta detta?”

"As my grandmother, I can read the human psyche as an open book. You have no direct control over your thoughts. "

 ”Såsom min mormor kan jag läsa ett mänskligt psyke som en öppen bok. Ni har inte direkt kontroll över era tankar.”

I was annoyed. "What gives you the right to read my mind?"

Jag blev irriterad. ”Vad ger dig rätten att läsa mitt psyke?”

"Not what, but who. It was you who gave me the right. "

”Inte vad, utan vem. Det var du själv som gav mig den rätten.”

"I have no memory of when I did it?"

”Det har jag inget minne av, när gjorde jag det?”

"Before you were born."

”Innan du föddes.”

Somehow, it felt natural and obvious, yet entirely divorced from reality. Incarnation was natural, the pieces began to fall into place. Something had been missing in my life that things would feel meaningful, and it was as I had suspected but not quite believed. This was great. Even as a youngster I had the idea of establishing a center or institute for interaction with alien extraterrestrial civilizations.

På något sätt kändes det naturligt och självklart, men ändå helt verklighetsfrämmande. Inkarnation kändes naturligt, pusselbitarna började falla på plats. Någonting hade saknats i mitt liv för att saker och ting skulle kännas meningsfulla, och det var såsom jag hade anat men inte riktigt trott på. Detta var stort. Redan som ung hade jag idéer om att upprätta ett centrum eller institut för samverkan med främmande utomjordiska civilisationer.

"You mean that I should establish an institute?"

”Du menar att jag ska upprätta ett institut?”

"I have no right to ask anything of you, but if you think it is set up and if you want, then yes."

”Jag har inte rätt att begära någonting av dig, men om du själv anser att det ska upprättas och om du själv vill, så ja.”

"But how the hell does it go to? I have neither the money or resources to such a thing. "

”Men hur fan ska det gå till? Jag har ju varken pengar eller resurser till något sådant.”

"If you stand for the initiative so we stand for the rest." 

”Om du står för initiativet så står vi för resten.”

 "Who are we?" 

”Vilka är vi?”

"Federation."

”Federationen.”

"Federation, what does it mean?"
 ”Federationen, vad innebär det?”

"It is an association of a number of similar and dissimilar civilizations in the Milky Way."
”Det är en sammanslutning av ett flertal liknande och olikartade civilisationer i Vintergatan.”

I looked around me and thought. The sun had gone down, or rather stayed a little above the horizon. Up here in the north, it did not go completely down at this season. To my right stood my rock, probably the highest in this zone. At the foot I could see the clear lake.

Jag tittade runt mig och funderade. Solen hade gått ner, eller rättare sagt stannat lite ovanför horisonten. Här uppe i norr gick den inte helt ner vid denna årstid. Till höger om mig reste sig mitt berg, förmodligen det högsta i denna zon. Vid foten kunde jag ana den klara tjärnen.

"If you had the opportunity to establish an Institute for Socio-cultural interaction with alien civilizations, where would you do it?" She asked, looking deep into my eyes.

”Om du fick möjlighet att upprätta ett institut för socio-kulturell samverkan med främmande civilisationer, var skulle du göra det?” frågade hon och tittade mig djupt i ögonen.

I thought for a moment and looked around me. "Here!"

Jag funderade ett tag och tittade mig runt omkring. ”Här!”

"When you have made up, so do according to your own tradition, take my hand!"

”När du har bestämt dig, så gör enligt er egen tradition, ta mig i hand!”

I did not think, but took her hand and pressed it. It was firm but still cold. Could I trust her? She could just as well belong to the notorious reptiles. How could I find out if she was trustworthy? They usually say that the eyes are the mirror of the soul. Her eyes were warm, but when her real eyes appeared, I thought they were as cold as the eyes of a lizard, or was it just an afterthought? I have to test her as far as I can.

Jag behövde inte fundera, utan fattade hennes hand och tryckte den. Den var fast men fortfarande kall. Kunde jag lita på henne? Hon kunde ju lika gärna tillhöra de beryktade reptilerna. Hur skulle jag kunna ta reda på om hon var pålitlig? Man brukar ju säga att ögonen är själens spegel. Hennes ögon var varma, men när hennes riktiga ögon framträdde så tyckte jag att de var lika kalla som ögonen på en ödla, eller var det bara en efterkonstruktion? Jag måste testa henne så långt jag kan.

"What principle do you think should be the basis of a society and can you explain it?" I asked her.

”Vilken princip anser du bör ligga till grund för ett samhälle och kan du förklara den?” frågade jag henne.

She turned on her mug with more tea, turned to me and replied. "A society must assume, based on what you yourself usually call for feedback process. Allow me to explain. "

Hon fyllde på sin mugg med mer te, vände sig mot mig och svarade. ”Ett samhälle måste utgå ifrån och grunda sig på det du själv brukar kalla för återkopplingsprocess. Låt mig förklara.”